Hur långsamt kommer man längst?

Jag och en kollega valdes ut att flytta till en annan grupp två våningar upp i huset.

Vi fick lämna våra kära kollegor och det kändes svårt!!
Rör inte min trygghet, typ!  Som att bli förvisad eller nåt.

Jag tog med ett gäng hembakta bullar,
vi kan kalla dem sorgebullar...som en sista fika innan vi skildes åt. *snyft*

Fast när vi väl fått upp våra datorer och annat, jag och kollegan,
så tog det bara nån minut så var vi invanda på nya platsen.
Kändes rätt ok faktiskt!

Större skrivbord, mer fönster och ljus och en ljuvlig utsikt över Ångermanälven
med alla höst-träden på andra sidan - ja, ett bra Feng Shui kan man säga.

Efter första kundsamtalet på telefon så kände jag en tendens
till halsont och febrigt bakom ögonen och pannan....
Det kanske är så med för snabba miljöförändringar, det tar på!

Jag lär gå och jobba imorgon ändå fast jag känt mig sjuklig hela dagen.
Jag jobbar sent så jag har iaf sovmorgon imorgon.
Låter helt sonika snålheten ta överhanden och ska strax hämta en Alvedon och krypa i säng.

Det kommer nog bli lite tomt imorgon på jobbet ändå........utan mina kära kollegor.

Men å andra sidan så kanske jag får ett och annat gjort istället för att springa runt och mingla titt som tätt.

Och förra gruppens samtalstatistik kommer troligen att rusa i höjden,
då jag inte längre drar ner snittet. *s*