Hur långsamt kommer man längst?

Det är inte sant.
Men just nu vill jag inte se mina vuxna barn, för de har förvandlats till energi-tjuvar. Odjur nästan!

Jag är inte alltid jättesnabb att reflexmässigt ha svar på tal när det dyker upp kontroverser i huset från de här slynglarna. Speciellt från den äldre. Men även den yngre skulle jag nästan betala en slant för att få se aktivitet utanför sitt rum (med dator, tv eller säng). Världen ÄR större än så. Jag blir ibland mållös, funderar för länge innan jag svarar och då räknar de det som 1-0 till dem.

Det var en sak när de var 4-5 år eller till och med 10-12, för då hade jag nån slags rangordning i form av förälder, vägledare och någon som styrde upp saker och ting. Jag var den vuxne och de var små människor som inte var färdig-kläckta än. "Så här är det, så här gör vi och så blev det. "(Inte så att jag stod med pekpinnen, men det lilla familje-samhället fungerade.)

Nu är 21-åringen vuxen och har sett vad samhället här ute är för en dysfunktionell inrättning och där inräknas alla vuxna, även jag. Så jag får en släng av sleven titt som tätt och jag säger bara en sak:  Björn Afzelius och alla vi andra har gått igenom den här Protesten en gång. Vi kan det. Lägg ner och sluta håll på, grabben!
-Skaffa ett jobb, klipp dig och väx upp!

Vår stora Förnekelse är räddningen för att hantera lunken (läs: livet) som vi traskar runt i, vi vuxna.
Varje dag. År ut och år in.

De unga har väl en frisk förhoppning om att världen kan förändras i ett par andetag.....
*suckar lite förnekande och slött*

Jag jobbar mina 8 timmar, sköter huset och det som hör till. Grabb-jäklarna sitter vid datorn 8 timmar, ibland har de övertid på det, så 10-12 timmar är ingen underdrift.

Jag hatar barn!

Nån gång lagar de mat, efter ett bestämt samtal från mig från jobbet.
Det händer att den äldre har plockat ur diskmaskinen och laddat den med odiskat. Men det är oftast då han har sin flickvän här. 

De har egna tvättkorgar, som är kroniskt rågade. Men de har iallafall slutat fråga efter rena strumpor för jag blänger bara bortåt tvättstugan. Det går ju bra att ha smutsiga strumpor....

Jag hatar barn!

När det inte hjälper att boka tid för husmöte för att ta upp de här bitarna och skapa struktur, pga att de har en "raid" på WOW de måste passa, då vill jag klappa på dem! Eller ta en bit choklad.

När de låter tomma mjölkförpackningar och tomma nudelpåsar vara kvar på bänken eller vid spisen, då undrar jag stilla - vem f*n har uppfostrat de här förbannade odågorna????!

Jag hatar barn.

Jag är för trött för att styra upp dem, och för trött för att hålla undan skiten från huset. Jag är för trött för att sitta på jobbet i 8 timmar för jag sover dåligt. Har vikt min egen tvätt, betalat räkningar, gett katterna mat och plockat bajs i kattlådan och kört en diskmaskin. Maten var god, kastrullerna är kvar, och bänkarna ska torkas.

Nu hör jag att de sitter där och skrattar och har så jävla roligt med sina kompisar ute i Låtsasvärlden W.O.W och jag känner mig lite varm i min offerkofta.

Jag hatar barn.