Hur långsamt kommer man längst?

Fem timmar kvar på det här året - 2009 - och nu pös mina söner iväg med klirrande kassar.

De har suttit på sitt rum med några kompisar och poppat och förberett sig för Nyårsfirande,
sådär som man själv gjorde för en miljon år sen.

Inte ofta som bröderna brukar göra nåt tillsammans, men just ikväll så hände det.
I mitt lilla 94 kvadraters hus kan ett helt gäng ynglingar ta plats
och det enda jag märker av är basen som dunkar i golvet.
Annars är det lugnt och städat.

Eftersom att jag själv inte dricker alkoholhaltiga drycker
så är de försynta och handskas med sina flaskor på ett fint sätt.

Och jag är ensam hemma nu.
Tyst och stilla.

Jag får en föraning om hur det kommer bli när de flyttar hemifrån.
21-åringen är på gång snart.
De är för stora att ha hemma i den åldern, det är bara så.
19-åringen håller på att kläckas till en ung man som snart också kommer att vara för stor att ha hemma.

Livets gång.

Jag längtar.
Med mest spänning och en gnutta fasa.

Gott slut!