Hur långsamt kommer man längst?

...men det tar lite tid innan ekipaget fått ner farten från high-speed till normalt tuffande.

Mycket har hänt senaste året som gjort att jag hamnat där jag hamnat.
Men konsekvenser kommer och då ska man lyssna på dem.
Jag har bara skakat av mig de signalerna och tänkt att jag tar det där sen.
Måste bara...ska bara först.... inte nu, jag hinner inte...

Så sitter jag här nu, med nödbromsen i
och låter mig själv sakta in.

Jag........*skrattar lite skamset* .....hinner inte skriva mer nu
för jag ska iväg på ett ärende som jag bokat upp mig på som kommer ta hela eftermiddagen och kvällen.

Men sen, ska jag summera lite här..
senare ikväll kanske...
eller imorgon...
...då ska jag sätta ord på det som jag släpat med mig så länge...

andas in.........................
andas ut.........................


Livet är fan som en pizza,
jädrigt gott och smaskigt att stoppa i sig men sen mår man inte så bra efteråt...

Man skulle valt att plocka åt sig rätt ingredienser från början som man vet man mår bra av.

(Djupt va, men hade ingen rolig bild, hittade den här från lägret och försökte skapa en metafor *s* )