Hur långsamt kommer man längst?

Mina rätt så vuxna söner firade julafton hemma hos deras pappa och hans fru. I vanliga fall så brukar hon ha sina barn och barnbarn där, och även grabbarnas faster och farbror och kusin  brukar vara där, huset fullt med folk. Men i år var det visst lugnt.
Yngste sonen sa att han tycker att jular ska firas med släkt och fullt med folk. Synd.... det är något som jag inte kunnat ge honom. Och i år inte heller hans pappa.

Hos mig är det väldigt lite familj och släkt. De bor ju alla i Stockholm. Ett tag hade jag en fundering på att åka ner och fira jul med dem. Men jag hade varken ork, tid eller pengar för det, så jag hade ställt in mig på en heldag för mig själv, på självaste julafton medan grabbarna var därborta.
Jag såg framför mig hur jag ägde soffan och fjärrkan, iklädd raggsockor och mysbrallan, och smaskade i mig hårdmackor med kalvsylta och rödbetssallad och leverpastej och gurka och Aladdin-asken skulle jag fritt få förfoga över, medan jag zappade som jag ville bland jul-utbudet på TV. Men så blev det inte. Jag hade mycket trevligare :)

Grabbarna for iväg åt sitt håll, och jag for iväg till ett par goa vänner dit jag hade blivit inbjuden att fira jul.
Först kändes det lite som att "inte ska väl jag", men det var bara en väldigt kort stund.
Det var jättetrevligt. Jag är tacksam och glad för dem, det känns enkelt och okonstlat att umgås med dem. De är som jag, typ.
Vi käkade gott, fikade en massa och spelade spel och såg på TV.
De väntar barn i januari, och en lugn jul är väl rätt smart i det tillståndet.

Alltså, jag ser verkligen fram mot att se det lilla miraklet. Jag är så glad för deras skull.
De är i min ålder, jaja...lite yngre kanske... *host* men att bli förälder är verkligen stort! *tårögd*
(Vad är det med mig, man kan tro att det jag som är hormonellt överkänslig och gråtmild. Men det är väl min återkommande massage/terapi som öppnat upp mina kanaler *s*)

Sen vid midnatt så åkte jag hem och mötte upp sönerna som ville ha julklappsöppning. Det var överstökat på en kvart eller nåt men kändes väldigt fint. En budget-jul kan man väl säga att det var och alla var införstådda med det.
De blev nöjda med det som blev, och jag släppte som vanligt en tår över mina fina söner som julhandlat med hjärtat.

Lille Fridolf och staken.