Hur långsamt kommer man längst?

Det har gått så lång så jag tilltalar mig själv i tredje person, märker jag....

Men nu är jag äntligen tillbaka till Världen Där Man Möts Utan Att Träffas! Internet!
Det är en underbar känsla, som att hitta hem eller nåt efter att ha varit vilse.

Jag har en massa saker att dela med mig av sen egentligen min första semestervecka den 11 augusti.
Idag är det den 15 oktober!
Jösses vad tiden går!

Hur som helst så ska jag inte göra en långbänk just nu (även om jag har god lust) men jag ville liksom starta upp, kick-off-a, typ.
Jag har ju blivit med mobil-telefon!
Tänkte skoja till det lite med en bild jag tagit med ny-telefonen =D

Jag har ju tacknämligt nog tidigare ärvt telefoner av andra som uppgraderat sig med nya, dyrare prylar och lämnat över den uttjänta till mig. Vadå girig? Jag?
Näe........ jag hade ett syfte med telefonen och det var att bli nådd på vid krisläge och att skicka sms med.
Så jag var en bra instans för recycling.

Men nu har jag alltså en nyinköpt. Jag ser det som ett par vuxenpoäng faktiskt.
Och det blir jättefina bilder med den också!
Jag fick med en fin sladd så man kan föra över bilder som jag tagit hej vilt - 2 GiggaBajt får det plats!
 .....(som att jag vet hur mycket det är.... hmm....) - och musik kan man föra fram och tillbaka, (som jag vet var jag ska hitta) Jag kopplade iallafall in sladd och mobil i datorn här, för att dela med mig av några käcka bilder som säger mer än tusen ord.

Det sket sig.

Jag fick upp nåt meddelande om att jag måste installera nån programvara och jag tryckte här och där och låtsades förstå mig på.....men strax innan Tårarna av Hopplöshet svämmade över så slet jag ut sladden och vi får helt enkelt nöja oss med en målande beskrivning av mina öden och äventyr.
Fast en annan dag.

Ni ska iallafall få en bild på min telefon, kopierat från Sony Ericssons hemsida: