Hur långsamt kommer man längst?

...det är inte så dumt!

Jag märker att när man ligger hemma och är sjuk en vecka och, dricker honungs-te, filten i soffan,
zappar bland kanalerna och låter sig halvt uppslukas av de olika programmen i kombination med febersvall
 - en hel dag - så har man inte uppnått nånting.
Man har konsumerat luft.
Nada. Rien. Njet.
Ett dygn har gått och ingenting har skapats eller hänt.
Tiden rinner iväg, och ändå står den stilla.
(Ursäkten här ligger i vinterförkylningen.)

Men frisk och kry, drar livet igång igen.
När man är på resande fot, träffar människor, skapar kommunikation i kombination med arbete och glädje, då fylls tiden, livet, med Skapande och aktivitet.
Man finns!
Tiden rör på sig men man är själv med!

*filosoferar nöjd över egna återkommande insikter som verkar helt nya då de dyker upp igen, som en gammal tidining som verkar ny då man bläddrar i den igen efter lång tid*

:)