Hur långsamt kommer man längst?

Jag var till Luleå F21 på en anhörigdag.
Över dagen.
Min äldste gör lumpen där.

Ibland hinner man fylla ett dygn med väldigt mycket upplevelser. Det här var ett sånt tillfälle.
(Andra gånger är det som att dagen kan försvinna utan att veta hur eller vad man gjorde.)

Fredag natt klev jag på tåget mot Luleå.
Sittplats men det var inte så mycket folk så det gick att veckla ut sig lite.
6,5 timme senare vaknade jag till på morgonkvisten på Luleå C och en buss stod och väntade på anhöriga och vi fraktades bort till Flygflottiljen för vidare instruktioner.

Säkert 200 föräldrar eller familjemedlemmar var vi nog!
Bra organiserat men vad kan vänta sig av en militär organisation?!
Det hörs ju på namnet.

Hela dagen var späckad med, först information om vad ungarna gör och om Försvarsmaktens utveckling,
sedan flyguppvisning med JAS -

- och det lät i hela kroppen, *whaowh*
uppvisning och olika stationer av de olika plutonerna och vad de hade för uppgifter,



gigantiska maskiner som röjer undan från flygplatser -
jag menar vad säger man om 5,2 ton snöslunga!!



Sedan var det lunch och sedan var det uppvisning med hundar i krig
som attackerade nån med en sån där jättearm ni vet,
och vid nån station fick jag prova att skjuta med en AK5, lösa skott såklart, men det kändes maffigt,
och det var vackert väder och en mycket ovanlig men superintressant dag!
Självklart -
för att min son var där, och att jag fick se hur hans dag ser ut och hur han bor, lever och vad han gör.
Han visade mig runt lite efteråt, logementet och deras rum och lite sånt.


Innan mitt tåg skulle åka vid 21-tiden så tog vi "gratisbussen" in till Luleå och vi gick på bio, han och jag.
Och en hel del föräldrar med sina söner, gjorde detsamma...

Fin avslutning på en fantastisk dag, mor och son på bio.
Den här dagen kommer jag aldrig glömma, en sån där milstolpe på nåt vis.
*ler varmt*

* * *
Jag somnade på tåget tillbaka hem och kl 03:54, söndag, anlände vi på Långsele station,
där min skjuts så vänligt stod och väntade.
Det var mycket skönt att få sträcka ut sig raklång i en riktig säng,
efter 2 sovningar i fosterställning på två säten med glipor mellan.

4 timmar senare gick jag upp och kokade gröt, för vi skulle ha en teamträff med kollegorna i företaget vid 11.

Här kände jag efter ett tag att jag hade nån form av jet-lag och visste inte om jag varit borta i en, två eller tre dagar och om det var förmiddag eller eftermiddag och vad jag egentligen hade varit med om.

Men det känns som att det gjorde inget...
Jag var fylld av upplevelser, känslor och jag känner mig levande och tacksam och glad
att jag fått vara delaktigt, en dag i min sons lumpen-liv.
MUCK 2008-05-16!

Insikt:
Det är som att när man fyller sina timmar och dagar med aktiviteter och tar sig för en massa,
det är då man känner sig levande och sann!