Hur långsamt kommer man längst?

En vanlig vinterdag på väg till jobbet förundrades jag av hur Naturen ständigt förskönas,
förändras....
Det var krispigt ute, som att fukten i luften överraskades av kylan och träd och buskar fick ett förbryllande utseende som jag inte sett förut....

Jag gick och småforskade på det här hela vägen till jobbet...ja, så långt är det inte dit - en kvart ungefär - men denna morgon tog jag mer tid på mig...

"är det taggar på buskarna?"....."Näeee...", "Hur kan det bli så dääär?"
"Varför ser det ut som på kemi/fysik-lektionerna i skolan för hundra år sen när man fascinerades av experimenten med järnfilspån?"
"Ääääär det taggar på träden??"............."Näeee...."

Jag var helt förundrad!
Efter en helt vanlig typisk evighet på jobbet så gick jag hem, lika förundrad som tidigare.

Vid den sena kvällspromenaden med jycken, så tog jag med kameran - jag kunde inte släppa detta, tog några bilder, stillsamt och nästan andaktsfullt inför denna bedårande utställning i Naturen av Gud Skapare.