Hur långsamt kommer man längst?

Det är inte bara jag som försöker mig på det här med besparingar, även Landstinget och Kvinnokliniken tycks ligga i ordentligt med den frågan.
Jag var kallad till Gyn för en årlig kontroll, (varför kommer jag att tänka på bilbesiktningen nu?...), nåväl, efter att ha suttit en kort stund i väntrummet så kom en lång, reslig kvinna med mjuk stämma och väldigt blå ögonskugga och nästan viskade mitt namn (det är väldigt lugn och stilla på just den här typen av mottagning) -och jag följde snällt med henne in på mottagningsrummet till den välbekanta stolen med makaber utformning. Efter alla år... ja det är några stycken, som jag infunnit mig på sådana här kontroller med jämna mellanrum så känns det rätt vant ändå, om än med en liten känsla av underläge och osäkerhet. Man är inte så stor i korken, när man ligger i just den posen till betraktande för en vilt främmade människa.....
Ja....
.........tänk tanken en stund!........

Nåväl, jag låg där med bara tröja och strumpor och försökte verka naturlig och avspänd medan hon talade lugnande och lent med mig. Hon berättade vad hon skulle göra, medan hon påpekade något om vädret i förbigående, mumlade lite förstrött om det kommer att gå bra utan sköterskan som borde varit här, och greppade sedan en slags... rätvinklad plast-tång...som liksom öppnar sig istället för att stänga sig.. och hon började lirka med den samtidigt som hon sträckte sig med andra handen över mig för att nå en liten glasskiva och i en svepande rörelse fick hon plast-tången på rätt ställe - jag säger inte var.

Medan hon pratar lugnt med mig där jag ligger och är uppfostrad, så ser jag plötsligt hur hon tappar lite fokus och jag märker att min blick börjar flacka lite nervöst. Det är här - jag nu börjar fundera på om allt står rätt till - hon ber mig hålla plasttången i ett stadigt grepp, och väluppfostrad som jag är i sådana här sammanhang (läs: halvnaken i groteskt byggda stolar) så gör jag som hon säger.
Hon rättar till min hand ett par gånger som försöker hålla tången rätt, samtidigt som hon vänligt frågar om jag kanske kan hålla den lilla glasskivan med den andra handen!
Där ligger jag alltså, i en kroppshållning som påminner lite om en sit-up som fastnat i det övre läget, med ena handen i ett stadigt grepp om tången som ska hållas i ett halvöppet läge dääär,...så hon kan utföra sitt arbete med spatlar, långa tops och annat jox, och den andra handen håller jag försiktigt den lilla glasskivan så hon kan lägga upp det hon joxar med från sin lilla arbetsyta som är en del av mig!
Med försiktiga ögonrörelser leter jag febrilt i rummet efter den dolda kameran.
Jag hittar ingen.

En stund senare med byxorna på och  ordningen något återställd får jag, medan jag knäpper igen kappan, en snabblektion i hur just den här tången fungerar med olika självlåsande lägen vilket är bra om man inte är tillräckligt med personal.
Jag ler och nickar och känner att jag ändå bidragit till denna undersökning trots de besparingar som tydligen görs på kvinnokliniken, landstinget, Sverige.

Väl ute i verkligheten igen kom jag på att det kanske var därför undersökningsavgiften var sänkt till 80:-, vilket jag tyckte var ett klipp när jag betalade i Centralkassan på sjukhuset.

Besparingar är nog inte så dumt ändå, tänkte jag och nynnade nöjd hela vägen hem.