Hur långsamt kommer man längst?

Jag är ledig idag.
Sommar och sol ute.
Har nyss varit ute med jycken och katten.
Jag är en aning nyvaken än och inte riktigt igångstartad.
Världen runt om tycks snurra på ändå; i grannhuset hänger nån tvätt, en annan tvättar bilen, och borta vid kyrkogården jobbas det på med gräsklippare och blomplanteringar.
Klockan är bara strax efter 10 och jag äger den här dagen.....*ler länge*

Efter att ha varit i kolkällaren tidigare, så känner jag nu Hoppet återvända.
Jag var på ett stort seminarium på Hovet i Stockholm i helgen, tillsammans med Peter (ja, nu skriver jag Peter!)
och några andra nära vänner, och jag fick Kraften tillbaka.

Det finns så många underbara, fantastiska människor överallt, bara man tittar runt, som lyfter en!
Oftast vet de inte ens om det! :D
*tacksamhet*
Sånt gör att varja dag faktiskt blir jättespännande.

....(måste dock erkänna att det är i början på dagen som det är lättast,
vartefter dagen går och jag vinglar till det och stöter på patrull
så kan det hända att jag glömmer Tacksamheten och låter komplikationer och tjafs
kladda ner mitt från början "oskrivna blad"...
så när jag kommer på det så brukar jag "take a moment"
som John i Ally McBeal, brukade göra när han inte visste hur han skulle hantera saker och ting,
för att liksom samla ihop sig och "re-starta" sig själv).........


Igår tappade jag kontakten och Makten över att styra mitt eget liv och min egen dag.
Jag gjorde inte det jag föresatt mig att göra, utan saker kom upp, saker hände och vart jag än tog mig fram blev det som farthinder i vägen hela tiden och rätt vad det var så var dagen slut.

Jag kände mig lite lurad på Min lediga Dag, men återigen - det är bara Jag Själv som kan ta kommandot över mitt liv och vad jag väljer att göra med min dag.
Så jag förlät mig själv efter en stund.
Kom fram till att det kommer en ny dag imorgon!