Hur långsamt kommer man längst?

Det är som att jag också gått i väntans tider.
Jag har ju följt deras resa liksom,
och att gå och vänta de sista dagarna har varit....*puh*... alltså det har varit så påtagligt.

Jag är alldeles slut!
Nu har han äntligen kommit till världen, och jag kan pusta ut.

Jag kunde knappt bärga mig tills jag skulle få träffa honom.

Och då har det bara gått två dagar sen han föddes!

Ikväll har jag fått träffa honom!

Jag fick känna på honom, och tiden försvann. Man blir kär!

Jag fick hålla honom, och jag hade kunnat stått så hur länge som helst om inte hans mor hade föreslagit att jag skulle lägga ner honom hos henne en stund. *fniss*

Blir banne mig alldeles tårögd nu när jag skriver här, att jag fick komma och hälsa på.

De är underbara, mina kära vänner. *snor*

Jag tror att det är så här......

Miraklets föräldrar är i min ålder, typ 40.....
(jaja, okej, jag är 40+... men ändå...)
Det är inte självklart att bli förälder. Ofta är man kanske runt 25-35.
Och tänk att gå igenom livet utan att ha fått vara med om det här!

Jag tycker det är så häftigt, så jag saknar ord!
Att de nu får uppleva glädjen i ett av Livets Största Händelser – att få barn!

Jag tycker det är sååå häftigt så jag kan inte beskriva det,
och jag är så glad för deras skull så jag blir alldeles varm i hjärtat.
...Blir nästan lite sugen själv....Nästan :)

Och nu kommer det...

- mina egna söner håller på att flyga ur boet och jag kommer bli själv.
Jag ser fram mot det, för det är bra. Det är så det ska vara.
De ska ju bli vuxna och skapa sig sina egna liv och det kommer bli en helt annan grej att följa de i det skedet som kommer.

Min relation tog slut, jag är på väg att sälja huset, mina barn är flygfärdiga, jag inser att jag aldrig kommer bli gravid igen – och det är mycket i mitt liv som avslutas.

Så.....

glädjen i att se det här Miraklet som kommit till mina "mogna och erfarna" vänner
(äldre låter så trist;) hjälper mig med övergången från Avslut till en Ny Början istället.

Det är som att jag får återuppleva min tid som nybliven mamma.

Det väcker upp en massa känslor hos mig.
Att få se den här lille bäbisen, så vacker, så perfekt, så ren...
och via de här föräldrarna ännu en gång få uppleva det som de känner
och det overkliga men underbara i att få ta hand om, växa tillsammans med,
och lära känna sitt barn...

Det är stort......