Slippa jobba - leva mera..
Efter en veckas karateläger med tid baaaara för mig själv,
sen nattskift på jobbet direkt efter,
har gjort att jag liksom tappat kontakten med
vardagens vanliga lunk (läs: ekorrhjulet).
Det känns så himla inspirerande och underbart!
Helt plötsligt äger jag min tid och mitt liv!
Ingen chef, eller klocka, eller schema som beordrar mig
vad jag ska göra med mina minutrar och timmar.
Jo, visst har jag ett skift-schema....
men det är vardagar däri som jag är ledig på
och kvällar och nätter som jag jobbar istället och även på helger.
Det gör att jag är utanför vardagens fyrkantiga rutin-rutor.
Nu märker jag att jag har timmar och dagar som jag kan göra vad jag vill på!
Jag har varit på stan idag, en vanlig måndag, och flanerat....
Jag har suttit ute på baksidan och solat en stund mitt på dagen...
Plockade t.o.m. fram dammsugaren och skurhinken nu fast klockan har passerat 21:00,
för det gör inget att det blir lite sent - jag är ledig imorgon!
Frihet!
Imorgon ska jag träna lite.
Körde ett litet pass i helgen, och nu längtar jag som bara den!
Läger ger mersmak, det gäller att rida på vågen nu under sommaruppehållet
så man inte fastnar i nån komfort-zon och blir lat!
I like karate!
Några minnen från lägret juni 2009...
Visste man inte att du vart på läger så skulle man tro att du fått stryk:)
Haha, ja det ser lite suspekt ut ;)
Mkt bra i texten som jag håller med om!!!
Puss
Tjenamoss!
Som av en händelse surfade jag in för att blänga lite i din blogg! blink Att du var så våldsam Gunsis!? Kunde man inte tro när man ser dig! :-) Jag har ju åsså tränat Wado...Och jag har minsann VITT bälte jag! Jajamen! Det är något att skrämma iväg katterna i kvarteret med det!Fast jag brukar bestämt hävda att VITT bälte det får man då man liksom graderat runt ett varv, tagit alla de svarta graderna och sedan inte kan bli så mycket bättre och då får man börja om igen... Visst?Visst äre' så!? Visst?
Ögnade lite i dina tidigare texter men tyckte det var smartast att bara kommentera i den senaste...Hihi. Nä, jag är inte lat, bara lite praktisk!!Hälsa grattis till lillkorven!! Ja till den stora med såklart, även om det var typ två år försent... Min äldsta dotter behagade ju även hon förvandlas till ett studentiöst stadium iår! Visst är det hemskt?? Vad tusan det var ju nyss en annan vrålade studensången på dagen och tjöt lyriskt att "FY FAN VAD JAG ÄR BRAAAA" senare på natten dårå.. 20 år sen prick fick jag det till då jag stod i parken, med min son som inte alls ville vara med om nån student, hängande i ena armen och min yngsta dotter som ville vara överallt på samma gång i den andra. Och så tretusen buketter hängandes över armar och axlar och de få barnfria partierna av kroppen som fanns. Jag såg ut som en stor rosenhäck med blågula band. (Om man inte visste anledningen kunde man trott att det hänt en olycka och polisen varit och ringat in ett område...) Faktiskt...
Fasen vad jag surrar. Kul det var att skriva igen!! Man borde ha en blogg...Tur för dig förresten att jag ingen har för nu slipper du gå in och läsa och kommentera i min..:-)Sparar du tid!!
Ha det så bra Guns!! Hoppas verkligen verkligen vi kan ta den där "träffen" snart! Alltid lika kul att ses!! (Hade varit roligare om det inte alltid var på Konsum...)
Kram kram
>Särbon: :) Dito!
>Sonjis: Jag säger bara en sak - Säg till när du startat upp din blogg, så jag får avnjuta dina fantastiska symfonier av ord! Att läsa din framtida blogg kommer vara ett av mina främsta intressen!
Ser fram mot kaffe med träff!! Verkligen!!
Kramis!