Hur långsamt kommer man längst?

Min 5-veckors skiftgång är slut.
Som jag skrev tidigare så skulle utvärdering komma och här är den.
Jag hade ingen aning om hur jag skulle tycka att det var, eller hur det skulle kännas, men jag kände absolut att jag ville prova!
För sen skulle jag veta.
En grej till att lägga på Erfarenhetskontot/Upplevelse-kontot.

Jag har under denna period upplevt att jag:
- behåller mina egna tankar.
- umgås med mig själv. (både i mitt eget huvud och utanför)
- är lugnare.
- är mer närvarande.
- själv tar ut riktningen för dagen.
- lever mer.
- kanske befinner mig på en för mig hälsovådlig arbetsplats, rent känslomässigt, mentalt, och fysiskt....

* * * * * * * * * * * * * *

Det har alltså inte funnits några chefer, inga kollegor, inte en massa spring runt omkring arbetsplatsen, inte en massa folk i matsalen som pratar och surrar, inte en massa kunder som varje minut vill ha hjälp och uppmärksamhet av mig, inte en massa dialoger, samtal och information.

Det har bara varit Per och jag.....
Tomma lokaler, tyst och stilla....
Kunderna har ringt in, om i stort sett en enda sak, och ärendena har gått fort.
Efter midnatt har våra telefoner tystnat.
För då sover folk.
Nu börjar vanliga dagtiden igen imorgon.
Då kommer min hjärna-med tankar och känsloliv-att kopplas upp mot jobbdatorn och där försvinner jag.
Jag blir en maskin för kunden, inget fel i det, men för mig är det som att lägga ifrån mig "Mig Själv" och koppla in en robot.
När jag sedan går hem för dagen så loggar jag ur roboten, men Mig Själv tar det en bra stund innan den är uppstartad.
Som om det är "timglas" bra länge, eller programkörningsfel.... ungefär fram till läggdags.
Så det blir inte så mycket Mig Själv-tid, kan man säga.

Nu har jag varit på ayurveda-behandling så det kan tänkas att det blir annorlunda iallafall....
Det återkommer jag om i kommande blogg.