Hur långsamt kommer man längst?

Jag var ledig denna onsdag också, precis som förra veckan.
Det var då jag fick lätt panik som nästan övergick till handlingsförlamning - jag ville få ut det mest maximala på min lediga dag och då föll alltihop istället som en akvarellmålning med för mycket vatten på penseln - det blev ingenting!

Nu hade jag förberett mig bättre.
(Om man gör om samma misstag så har man inte fattat nånting, men jag forskar och försöker på nytt.)
Så jag studsade upp 6:30 när sonen slet upp sin dörr med en smäll för han hade försovit sig.
På 5 minuter hade han klätt sig, fixat till sig och jag hade rafsat ner en matlåda från frysen i hans ryggsäck och i samma veva stod hans lift utanför, och iväg det bar på sommarjobbet, hans.
*puh*

Jag stillade mig med en film jag hade hyrt i helgen men inte hunnit se.
Kändes bra, jag var ju ändå ledig.
*lyxig känsla*

Sen gjorde jag en del saker som jag tänkt ut, men det blev ingen ordning på det, men när kvällen kom så kunde jag ändå bocka av en del saker som
kontaktat syrran, fått besök av en gammal vän, klippt en kompis, dammsugit,
ringt på lägenheter i Helsinborg tillsammans med äldste sonen som ska börja på universitetet där om en månad,
*stolt, tårögd mor*
plockat med papper, solat och tvättat!



Jag har en tendens att vilja kombinera de två bitarna: sola och tvätta. Då får man dels sol på ryggen samtidigt som ingen kan anklaga en för att vara lat...