I mitt nästa liv vill jag bli katt..
ja..banne mig, jag beundrar honom!
Han är tyst och klok.
Han betraktar och ser
men väljer sin egen väg
utan tvekan, dåligt samvete eller ånger.
Han följer sin inre vägvisare och vet vad som är rätt för honom.
Han har tillit och vet att det finns mat när han är hungrig,
en varm plats att sova på när han är trött
och han får kärlek och omtanke när han ber om det
utan att tvivla.
Han tar det han behöver och ger av sig själv,
bara genom att vara,
sig själv.
Bild:
Här sitter han farligt nära vägen på andra sidan kullen, men bryr sig inte om mina försök att locka in honom.
Han ser och hör, men beslutar själv.
Katter är inte medberoende. De bara Är.
Hej!
Du har så rätt...som vanligt! Jag har ju också en Ior-kille. Fridolf alias Kirren, Lillkillen, Frille, Kattskrälle och allt vad han heter. Kärt barn har många namn :-) Han tar dagen som den kommer, gäspar lite slött ibland då man kommer och smörar med honom för att han skall komma in, kommer som ett skott ibland bara skall gosa hur mycket som helst, kommer vid fikat och bara SKA ha en ostmacka....listan kan göras lång och han är en underbar personlighet! Fick honom av Birgitta J då jag sprungit mot väggen 2003 och hon tyckte att jag behövde en terapeut! Katterapi är inte att förakta! Då han ligger på min mage och spinner så sprids ett lugn i hela kroppen...oslagbart!!!
Ses!!!
>MariaM: Visst är det så, de är våra egna mentorer, vägledare och terapeuter. TUR att vi har dem.
Friskvården på jobbet har ju också spinning, men jag tror våra pass är bättre.
Spinning cat, det tar gott på både mage och själ o hjärta.
Ses!