Operation, kontrollförlust & harmoni
Strax innan jag "försvann" bland grönklädda män och kvinnor i operationssalen där jag var huvudpersonen
så var jag så lugn och fin....
Och likaså när jag vaknade upp på "uppvaket"....
*ler fånigt*
Men kvällen innan var jag riktigt rädd!!
Och på morgonen när klockan ringde vid 06:00 var det ingen lek...
med min livliga fantasi och alla filmer man sett, på näthinnan -
där de slajsar folk och blod och stänk....*fasa*
=O
Det var inget stort ingrepp jag skulle göra men det var ändå ett ingrepp
där jag lämnar över mitt liv, Mig Själv totalt i andras händer -
Liksom släpper ratten helt, kliver ur bilen, lämnar över till andra..
Jag tar helt enkelt ett break och försvinner och litar på att de tar hand om bizniz-en.
En nyttig känsla att verkligen lita på andra människor.
Det tillståndet jag befann mig i när jag vaknade upp var totalt Lugn.
Kroppen var avspänd och huvudet var...tomt... öh...... *s*
men faktiskt - det var en ren och skön känsla, frid och harmoni med mig själv.
Jag såg sköterskorna som kom och gick, hörde musiken de spelade, noterade de andra som låg i salen...
Jag bara fanns där och betraktade.....
Den känslan vill jag komma ihåg, för det finns ju i mig, jag hade den!
*mmmm*
Sen kom tankarna:
-ska jag ringa jobbet och ta reda på om jag måste sjukskriva mig eller räcker det med permission för läkarbesök?
-hur länge får jag ligga här innan jag ska åka hem?
-vad var det läkaren sa; inte träna hårt första veckan...eller var det två?
-undrar om jag får låna telefon och ringa min iblandbo för att hämta mig sen...inga pengar på mobilen ju..
-får jag ta ur den här slangen med syre eller vad det är, ur näsan eller....
-undrar om jag satte igång värmen igen i huset - det är ju lite kallt nu...
- bla.bla.bla..mummel, mummel..tänk, tänk, babbel-babbel...
...............och så är huvudet igång igen med meningslösa tankar som varken gör till eller ifrån....
De bara tar plats och fyller ut och trängs
och jag noterar att pulsen slår fortare och sköterskan bekräftar det när jag frågar:
-javisst är den lite förhöjd men det kan vara så lite till och från, vila lite till du....
Så där ser man vad tankarna kan göra för hälsan och kroppen...
Faktiskt...
Väl hemma så blev jag ett med soffan.
Zappade lite men slumrade av och till.....
Några av mina kära kollegor hörde av sig,
och rätt vad det var så knackade det på dörren och så stod min-bordsgranne-på-jobbet där -
(samma omtänksamma människa som tog tag i min flykt-från-jobbet-raid i fredags)
- med ett fång underbara tulpaner från gruppen, och ett par filmer hon tog med sig hemifrån som jag kunde låna.
Vad vore jag utan alla dessa ljuvliga människor som jag är så glad att jag har runt omkring mig!
*snyft o varm i hjärtat*
Oj, vilken härlig bukett!
Visst är det underbart att vakna upp och faktiskt inse att man har en massa ljuvliga människor omkring sig...
Egentligen är nog livet bra härligt, fast det är lätt att glömma bort det mellan varven...!
Glad att du finns Gunz!
Ta det nu lugnt, ta hand om dig själv, se till att slappa ordentligt på soffan och NJUT!
*KRAM*
söt blogg :)