Hur långsamt kommer man längst?

Jag var in till dojon häromkvällen för att träna karate.
Sensei Fred (6:e Dan) var där och tränade partekniker (Kihon 1-10) med Sensei Kecke (3:e Dan) och de körde såklart så fokuserat så de knappt noterade att jag gled in.

Jag värmde upp i egen takt, lokalen var varm
och utanför kändes det som rena högsommaren. Det kändes bra att vara här.

Knappt hade jag rekat igång kroppen så bjöds jag in att köra parteknikerna alternerandes med de två. Jag har ett blekt brunt bälte som jag haft några år nu och här stod jag nu och försökte göra mig redo för Kihon 9 som de hade hunnit till innan jag kom.

*gulp*

Första attacken kom jag undan men slag nummer två satt där den siktades.
Jag var för långsam. Andra samma sak. Tredje ojoj, ajaj, men framåt femte-sjätte fick jag till det. Rappt undan med höften, låt slaget passera kroppen, tajt och rappt, och nu hade jag det!
Så Tack Kecke, att du "tvingade" mig att skärpa upp mina rörelser.

När jag kom hem och klev in i duschen såg jag nåt som först såg ut som en misslyckad tatuering där allt flytit ihop, men det är alltså en redig blåklocka!

Den ser faktiskt värre ut än vad den känns.
Ser fram mot att se den transformeras till grönt och gult framöver.

Det är en fantastisk möjlighet att få träna med högre graderade,
att få vägledning och feedback och mer övning. Så det känns.... ;-)