Hur långsamt kommer man längst?

Det är bra att jag ställer den frågan. Till mig själv.

En novell, eller biografi, över En helt vanlig dag i mitt liv, då jag inte väntat in min Själ ordentligt, hör här:

I mitt huvud kan jag göra en bild av hur härligt allt är och hur bra jag mår och livet leker.
Men i nåt litet hörn av skallen sitter en liten röst och ropar lite försiktigt, som försöker göra sig hörd. Men det är en liten försynt och svag röst, det är lätt att missa den...

Och då jag inte hör den så kommer till slut det tunga artilleriet till hjälp - kroppen!

Jag har t.ex. tappat bort min nyckelknippa. Jag hade den på dan i onsdags, men inte på kvällen när jag skulle hem från jobbet. Det är snart fem dagar sen. Jag tror att den ligger på nåt udda ställe hemma. Eller nåt udda ställe på jobbet. Den dyker nog upp....

Jag gick på stan en sväng idag, skulle handla lite smått bara borta på ICA. Gick tillbaka sen, med kassen dinglandes, tog en kaffe på stan på väg hemåt och njöt av ledighet och sommar och försökte känna in Nipyran. Mitt i en sipp kaffe kom jag på att jag glömt handla nötter och 70% choklad till det jag hade tänkt baka senare. Jag drack ur mitt kaffe och tog en sväng bortåt ICA igen och införskaffade grejerna.

Ingen hets, lugn och fin. Jag skulle ju bli bjuden på middag hos Douglas och Olivera idag. Sen träna karate och sen jobba natt. Jag tog en promenad genom parken hem och ringde upp Dogge och frågade hur det skulle bli. De hade nyss vaknat. Det var visst ut igår. Ja, det är ju Nipyran, med musik i parken halva nätterna, just det. Middagen avbokades, men det gjorde inget, då rår jag mig ju själv.

Jag tog min bok, en kaffe och gick ut och satte mig på baksidan i solen som tittade fram mellan molnen. Efter 5 minuter började det regna. Jag gick in igen och tänkte att det är ju bra för då kan jag faktiskt dra igång städprojeket! Och förhoppningsvis hittar jag nyckelknippan nånstans.

Dammsugning i alla rum, svabbhinken kom fram och golven blev blanka och rena. Toan blev ren och diskbänken blev som ny. Lite papper att sortera, bra att det regnar så jag får undan sånt här. Jag lastade in dammsugaren som av någon anledning blivit kvar utanför städskåpet, förbannat!!! Jädra massa skit jag har här så jag inte får plats med dammsugarjäveln! Jag bet ihop, sa åt lilla Rösten att hålla käften, och tog fram en ICA-kasse och öste ner diverse filterdelar till spisfläkten som stått i en påse, ett halvår i skåpet och tagit plats, de röda jul-ljusen som ramlat ur förpackningen hivade jag ner och satan - VARFÖR skulle asken med sladdspik i miljoner ramla ut just nu! Jag skrapade upp dem i näven, och upp med dem på diskbänken, slängde asken, och lite annat som kom med av bara farten och gjorde mig besväret att återigen dra ut sladden till dammsugaren, stoppa in den i uttaget längst bort i köket, och få upp allt damm och katthår som lagrats under bråten i städskåpet. Vad lätt det gick att ställa in dammsugaren nu. Jag knöt ihop ICA-kassen med fläktfiltret, sladdspiksasken, jul-ljusen och resten för transport ut till sopcontainrarna utanför kåken.

Snart var det dags för karatepasset jag bokat med Fredrik, jag såg fram mot att köra grunder idag, det var planen -Jippi! Sms från Fredrik, nähä, han fick förhinder idag och hinner inte träna. Men det gör inget, jag går själv. *gnuggar händerna* .....Sen kom jag på att nyckeln till dojon sitter på den borttappade nyckelknippan. Det blev ingen träning.

Det gjorde nog inget, för jag är ju egentligen rätt trött, sov lite för lite efter nattpasset sist. Jamen då kan jag ju baka lite. Fram med mobilen för att ta fram receptet på chokladmousse med hasselnötsströssel. Nähädah, ingen kontakt med nätet. Provade några gånger innan jag stängde ner mobilen, för att starta om den igen, det brukar gå bättre efter det. Här började jag höra den där lilla rösten igen, som ju väst lite försynt åt mig några dagar. Eller veckor?.....

Jag andades med magen, väntade en evighet innan mobilen startades upp igen. Fick slutligen fram receptet, skrev ner det på ett papper så det inte skulle bli nåt vingel igen. Insåg, att jag inte orkade göra chokladmoussen, utan det fick bli en snabb lchf-rabarberpaj med smuldeg istället. Fort gjort.

Förbannat! Pajformen blir för liten, jaja, jag lägger väl den smörade formen i disken och tar en ny. Sådär ja och i med grejerna och skjuts in i ugnen. Aj dah, varför skulle jag sprätta ut smuldeg på mitt rengjorda golv! *suck* Diskbänken såg tragisk ut igen, smör, dl-mått, smörade pajformar och diskstället är fullt. Och smulpaj på golvet...

Här hörs den lilla Rösten än mer tydligt. Jag försöker förhala vårt samtal.

Jag blev jättetrött. Jag bestämde mig för att ge upp. Satte klockan på ringning då pajen skulle vara färdig och kröp ner i sängen och gav upp en stund. Här kom lilla Rösten till tals lite, innan jag tvärt somnade. Vaknade med ett ryck av att det pep i köket - PAJEN! Jag studsade upp och slet ut pajen som luktade lite bränt, och var svart överst. Förbannat - det stooood ju i receptet att man skulle lägga över ett bakplåtspapper mot slutet av gräddningen, annars kunde den lätt bli bränd. Jag skrapade av det översta lagret och tyckte den såg okej ut.

I det här läget bokade jag träff med lilla Rösten i mitt huvud som försökt få kontakt en längre tid. När det mesta jag tar mig för, går åt fanders, då är det en sittning med lilla Rösten som gäller.

Hur mår jag då?....
Jo, vi, lilla Rösten och jag, kom fram till att det här är ett stressymptom.
En checklista är att föredra från vilken jag kan bocka av det som belastar mitt system.

Resultatet:
Det skapar ordning och reda.
Som blir en viss form av kontroll och överblick.
Det leder till trygghet och lugn.
Jag blir mer närvarande och fattar bättre beslut om saker och ting.
och då styr jag mig själv, och inte som nu - styrs av händelser och situationer som uppstår ur kaos.

Tror jag ska låta lilla Rösten gå hos en talpedagog och få den att tala både högre och tydligare.
;-)