I-ors återkomst....
På våren 2010, dvs drygt för två år sedan, var väl sist jag umgicks med gamm-katten I-or. Han kom bara in när han skulle äta. Nu sen jag adopterade bort Fritte o Sajko så är gammkatten som ett tuggummi under skon, jag får knappt vara ifred.
Lite varm i hjärtat blir jag, och förundrad över en Katts Själ. Hur de funkar....
Jag känner mig lite som en skurk då jag tydligen förvisade honom när jag välkomnade de andra två, för två år sedan....
Jag andas fortfarande mycket bättre, och hoppas inte närkontakten med I-or gör mig sämre igen...då vete hundan vad jag ska göra...
Som här, när jag kom hem från karateträningen sist:
Han stoppade mig på gångvägen.
På min ryggsäck....
Vad är budskapet här? Stoppa ner mig i ryggan och glöm mig aldrig mer?
Eller när jag satt ute igår eftermiddag och fångade in några soltimmar:
Med en god bok...
Då kom han. Nära. La sig PÅ foten! Budskapet här då? Gå inte utan mig, lämna mig inte. Ever!
Stenkoll på mig.
Hur söt gammal 12-årig kattgubbe får man va?!
Jag undrar verkligen vad som rör sig i en katts huvud.......
Han har saknat dig som en galning och nu vill han aldrig mer släppa dig och aldrig mer dela dig med andra. Tre brukar inte funka så bra, en blir alltid utanför :-(
> Katarina: Jaaaa, min lilla kattrackare. Han som var bundis med Vilma, jycken i 8 år innan hon gick bort. Han har varit med om mycket, det lilla livet. <3