Telefon-lös
När jag kom hem från jobbet i fredags så stängde jag av mobiltelefonen, låste dörren och gav upp.
Jag var så trött, så slut. Efter ett tag upptäckte jag att det kändes som en stor Frihet, jättelyxigt och nästan busigt härligt att jag var o-nåbar! Jag var så ifred som man bara kan vara och det var hur underbart som helst. Samtidigt var jag så slut så jag nästan var gråtfärdig.
Jag gjorde inte många knop den här helgen.
Sov typ 12-timmars pass. Och ända var jag lika trött. Det sved i ögonen, kroppen gick i slowmotion och den tydliga överlevnadsinstinkten jag kände styrde upp vägen för mig med - Vila, Vila och Vila!
Och det gjorde jag.
Igår, måndag var det arbetsdag och jag kände mig redo och utvilad. När halva dagen gått var jag sådär trött igen. Det är inte för inte som jag sitter i ett eget rum på jobbet ;-) Det är nog med de kunder jag pratar med på en dag och det arbete jag utför. Det räcker inte till så mycker mer och då jag väl är hemma är det äta och inget mer som det finns kraft till. Och faktum är - att när det är tyst och lugnt, och jag får behålla tankarna för mig själv så blir jag med-veten....
Kram!