Hur långsamt kommer man längst?

Jag lär mig ta det lugnt.

I helgen gjorde jag inte många knop men dagarna passerar ändå, och tråkigt har jag inte. Visserligen sover jag bort det mesta av förmiddagarna, men jag behöver säkert det. Jag försöker lyssna på kroppen, acceptera att jag är trött och tillåta mig att ta det lugnt, känna efter och  vila.

I fredags var jag ledig och var på stan med min kära väninna. Jag fick en del ärenden gjorda fast i lugn takt, och vi både fikade, shoppade och drog en lunch ihop. Planlöst, spontant och sansat.

Helgen låste jag in mig mer eller mindre igen. Städade och gjorde lite god mat. Älskar verkligen att laga LCHF-mat (låg-kolhydrat och mycket fett+protein). Det är få ingredienser, ren mat, gudomligt gott och min mage är lugn och snäll. Blomkåls-och spenatgratängen med fetaost, har jag gjort fler gånger, nåt kött till och beasås.
Jag trodde aldrig jag skulle säga att jag älskar matlagning, men nu gör jag det.
*ler lite förundrat över det en stund*

Jag har köpt D-vitamin men det är väl lite sent påtänkt, det mesta av vintermörkret är ju förbi. Men faktiskt har jag tagit mig ut på promenader i dagsljus några gånger nu, och det ÄR ju ljuvligt, bara man kommit sig iväg.

Här är några vinterbilder:













Jag är så glad att jag bor där jag bor, ur så många aspekter!
:-)