Hur långsamt kommer man längst?

Miraklernas tid är inte förbi!

Jag gick till optikern för att åtgärda mina terminalglasögon som jag råkat repa å det kraftigaste för ett tag sen. Ordinarie personal hade semester och därför var det en stockholmare som tog emot mig istället. Jag hann inte mer än slå mig ner i stolen så kom vi in på det här med handikappet: åldersrelaterad synnedsättning. Han förstod precis.

I nästa andetag hade han introducerat mig för en helt ny världsbild, nämligen en (1) kontaktlins. Alltså ett stycke lins. Endast. Och inga läsglasögon ever!

Vips hade han stoppat in en lins i vänsterögat mitt eftersom att jag är "höger-ögd". Höger öga har koll på längre avstånd, och vänsteröga kunde alltså nu läsa det finstilta på nära håll. Jag fattade inte grejen, vadå, skulle jag blinka med ena ögat när jag skulle läsa eller vah?

Nix, hjärnan löser det där!
Jag behöver inte alls bry mig! Han skickade ut mig på gågatan för att kolla runt lite, kolla prislappar i nån butik, och känna hur det känns.

Jag måste sett bra udda ut, jag gick och log, fånigt lycklig för jag kunde läsa ALLT på anslagstavlan mittemot Lilla Caféet, jag kunde WordFeud:a på mobilen, och prislapparna på Lindex var hur tydliga som helst! Jag stoppade en kollega som kom gående och gick nära henne och sa: Jag ser dig skarpt!
Hon tyckte nog jag klev lite väl långt in i hennes revir. 

Efter att ha övat plocka ur och i linsen hos Optiker-stockholmaren igen, så fick jag med instruktionsmanual, linsvätska, linsburk och en ny tid till nästa vecka. Jag var så lycklig över att kunna se som förr!!

Jag tog en kopp kaffe och slängde av mig läsbrillerna, skrev i min bok, och var bara så fri och gigantiskt glad!! 



Jag skulle börja jobba kl 14 sen och det var svårt att hålla sig från att inte maila ut till alla att jag har EN lins och att jag kan se!! Efter några timmar skulle jag ta ut linsen, för man kan få lite ont i huvudet och det är ovant för ögat, och det är bra att öva på att ta ur och sätta i. Vid 17,30 på min rast plockade jag fram manualen och gick in på toan här på jobbet. Nopp. Jag fick inte till det. Ögat var för litet och fingrarna för stora!



Jag provade några gånger till med nån timme emellan. Till slut gav jag upp, ögat var rött och irriterat och gjorde lite ont. Det var väl bara att sova med den, värre var det ju inte. Den behöver visst bara bytas en gång i månaden.

Hur det nu var så våldade jag ut den rackarn när jag kom hem. Klockan var 23 och jag dök i säng, med en litet moln på min Lyckas himmel, skulle jag inte få till det här?.... På morgonen var ögat rinnit och kläggigt och jag fick tvätta rent med fuktig bomullstuss. Som en ögoninflammation kändes det. Lite ömt och härjat. Förbannat. Jag som var så glad över att bli fri brillorna och fibblandet med det.


Mitt vätskande stackars öga höll i sig i två dagar men tredje dagen stegade jag in till optikern igen och han satte mig i praktik igen. Och efter mycket trixande och fixande och upprepningar fick jag till det!! Jag kunde!!

Detta är helt fantastiskt, kära vänner och bekanta!
Jag kan se maten jag äter, jag skär mig inte när jag skalar lök, jag behöver inte bryta ihop för att jag inte hittar glasögonen, jag kan glida fram överallt och se allt!!!!
Vilken befrielse det här är, och jag fattar inte att jag inte har hört talas om det här! Jag är så tacksam och glad för stockholmaren som gav mig synen och ungdomen åter ;-)


*ler fånigt men lyckligt*