Hur långsamt kommer man längst?

Jag har efter månad-tal av eremit-liv känt ett visst sug efter kontakt med vänner, kollegor och folk i största allmänhet. Ganska skönt att känna det. Häromdagen kom en vän hem och vi fikade lite och efter 3 timmar hade vi gått igenom det som var värt att gås igenom.

Efter det mötet var det som att jag klev ur min egen lilla trånga garderob och spatserade ut bland övriga befolkningen. Man får ofta det man behöver. Det är väl den där Tilliten som jag hade tappat lite...Att allt är ok. Fast man inte tror det, utan man ska försöka rodda runt själv.

När man släpper taget, då kommer man framåt.

Utan vänner, finns man då?