Hur långsamt kommer man längst?

Det skuttar framåt på Livets Väg just nu.

Efter att ha kört både uppför och kringelikrokar med hinder i vägen
och nästan trott att jag aldrig mer skulle nå fram till Raksträckan igen,
så rätt vad det var så bara bredde den ut sig därframme! Äntligen..

Det känns bra. Förr eller senare så "hittar man ut".
Jag är inte riktigt där än, men snart så.

Jag har fått hjälp från oväntade håll och jag ser att Livet Rör Sig Framåt, som det är tänkt.

Ja....*suckar med ett litet leende*......jag ska gå ut och göra några ärenden på stan nu.
Det är vackert höstväder och jag är ledig hela dagen. Jag ska jobba inatt. Det känns bra.

Jag känner glädje i hjärtat....för många och för mycket.
Jag ska behålla det en stund. Jag har ju ändå brakat in i den berömda Väggen igen.
Inte så hårt men tydligt.
Och jag tappar den lilla energi jag samlat på mig, om jag är för "utåt"...
Jag behöver behålla det "inåt" ett tag.

Och.....
"Mission: Mamma med hemmavarande barn" är snart över.
Nästa Mission lär vara ett annat - "Mamma till vuxna unga män med Egna Liv".
Med underrubrik: "Mamma med Eget Liv".

Jag älskar mina ungar.