Hur långsamt kommer man längst?

Jag trivs så bra hemma nu, när jag har fått ordning igen. Det är som att allt har hamnat efter när jag bara jobbade och tränade. Det blev som att jag inte ”såg” hur det såg ut i lägenheten.

Samma med maten…. Jag missade att handla och planera.  Fixade till mat bara på en höft och det fick duga. Det var som att jag inte landade nånstans, utan jag bara tuffade på. Helt galet. Tunnelseende, fartblind… 

Nu har jag inte tränat nåt sen några veckor. Och jag har ätit för mycket! Och fel grejer. Men jag har sovit mycket. Det är bra. Det viktigaste först. 

Grabben har fått en lägenhet men om det blir inflytt i november, december eller januari, det vet vi inte än. Det hänger på den som bor där nu om vi får flytta in tidigare. Men det är på gång. Det är bra. 

Imorgon kommer han hem från Serbien. Han har varit där en vecka. Värsta grejen! Eftersom att jag var så kass att klippa navelsträngen så hjälpte han mig på traven lite ;-) Det känns bra.
Hans flickvän heter Olivera. Hon kommer hit i december. Det vore bra om han får tillträde till lägenheten innan.
Jag är glad i hjärtat.

Mer då…..
Jo, Jag tänker att jag ska ringa till syrran, ja båda förresten. Det var länge sen jag pratade med dem. Och pappa var också ett tag sen. Men när jag kommer hem från jobbet så vill jag inte prata i telefon. Jag har ju redan pratat i 8 timmar i telefon på jobbet… 

Nu går jag i alla fall skift och då blir det andra Tider. Jag får mer Tid. Det är bra. Samtidigt blir jag mer handlingsförlamad. Får inte så mycket gjort. Men det får väl vara så… Jag behöver Göra så mycket. Jag behöver Mig Själv. Det räcker gott.

Har försökt hälsa på äldste grabben. Men inte försökt tillräckligt. För det har inte hänt än. Han jobbar mycket och har sitt liv. Det är bra. Ska fika med honom nån dag har jag i alla fall bestämt mig för. 

Jag har inte så stort umgänge längre. Jag träffar ju ett 50-tal människor på jobbet och det räcker. Min sociala bit har fått sitt där. Jag har ett par stycken nära och kära omkring mig och jag är glad för dem. Jag träffar de ibland. Kravlöst. Jag är glad att jag har dem. 

De övriga vännerna tänker jag på ibland. De som är lite utspridda. Tänker att det var länge sen jag träffade dem. Men det är som det är just nu.

Min kollega sa lite tankspritt häromdagen: ”Det är viktigt att vara ifred med sig själv också”. Det var bra sagt…..Jag fick en Insikt då:
Jag behöver inte ta hand om människor och deras sociala bitar! Om jag tar hand om mig själv……då kan ju DOM ta hand om sig själva!
Det är ju bra för DOM också!
Win-win-situation!
:-D

Det är bra att ta hand om sig. 

På måndag ska jag börja med matOrdningen igen. Då blir magen glad.
På tisdag ska jag börja träna igen. Inte 6 dagar i veckan utan 3.
Då blir kroppen tillfreds.
På onsdag ska jag till min ”shrink” och då blir skallen lugn och fin.
Och hjärtat kommer le....
"Äntligen har hon fattat", liksom!