Hur långsamt kommer man längst?

I början på oktober var det karateläger i Sollefteå.
Trots elaka förkylningar och annat elände, så var det en härlig skara som klarat sig från bacillerna och var här tränade i dagarna tre. Några hade rest ända nerifrån Tranås och några uppifrån Boden/Luleå för att komma hit till Sollefteå Karateklubb:



Jag har inte tränat sen dess. Det har gått två veckor.....
Men jag laddar fortfarande batterierna....det är bara ca 30% än så det fattas massor.

Men långsamt kommer man längst. Målet är kvar. Det finns tid.
Vila och återhämtning är en viktigt bit i träningen. Hade nog missat det innan, tror jag.....
*hostar till lite generat*