Hur långsamt kommer man längst?

Igår morse var jag upp till sjukhuset för lämna blod, och eftersom jag inte har nån bil, så fick jag mig en halvtimmes promenad i det underbara försommarvädret, banne mig!

Hela vägen hem från sjukhuset så bara njöt jag!
Det var varmt och solen sken fast klockan bara var morgon.

Jag kände mig glad och lycklig som ett barn och visste knappt hur jag skulle hantera det,
och kände tacksamhet för att jag kunde se och uppleva allt det vackra.

Kameran åkte fram i ett försök att hålla i stunden.


Ljusgrön, skir grönska över Skärvsta.



En mastig tall som dränks av solen.



Min älsklingsblomma!
Vitsipporna täcker marken där jag växte upp, men här uppe i norr ser man de bara lite utspritt.
*ler igenkännande och lyckligt*



På väg att explodera i grönt och skönt nere i parken.


Tänk att min snabba irritation över att måsta gå till sjukhuset
och en sekunds ånger över att ha blivit blodgivare igen,
vändes till Tacksamhet över Naturen och just Den Här Dagen.

Idag är det den 11 maj 2011.
Sommaren står i startgroparna.

Vi behöver inte vänta till sen, till helgen, till semestern eller tills vi fått lön,
vi behöver bara ta till oss det som bjuds oss hela tiden, just nu.
Vi behöver bara ta emot det...

Jag ska njuta av den här dagen.