Hur långsamt kommer man längst?

Vet egentligen inte vad jag ska skriva...
Det känns som det var ett tag sen.

Jag är på väg att lägga mig...
men,...de senaste dagarna har det varit som att en massa ny tankar, känslor och insikter har ramlat över mig...
Nu senast ikväll så var jag med en kompis, hon sjunger i en kör och jag lyssnade på deras uppträdande...

Musiken öppnar upp på nåt sätt...
Jag hörde orden de sjöng, hur vackra orden kunde bli tillsammans..
de olika stämmorna de sjöng, som finstämda instrument,..

Jag satt där och andades in ljuden, sången, texternas budskap till den vackra pianomusiken...
Det trängde sig in i hjärtat och jag kände bara att allt var så vackert..
där på Österåsens hälsohem...

bland utmattade, trötta och kanske lite kantstötta människor...
som var där för att vila upp sig...
och lät sig fyllas av körens vackra sång....

"Gabriellas sång"....från filmen "Så som i himmelen", fick mina ögon att tåras.
Vi behöver alla påminna oss om det här:

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Det här vara bara en liten parentes bland det som rör sig lite ostrukturerat inom mig...
Behagligt, nödvändigt och oundvikligt..

Nu ska jag dock ägna mig om lite Skönhetssömn.