En färggrann kväll...
Häromkvällen gick jag iväg på en fika hos min äldste son.
Det blir inte så ofta vi ses längre. Han är vuxen och jobbar mycket. Och jag jobbar på med mitt. Han bor bara en kvarts promenad från mig, så det är ju löjligt nära.
Det var mysigt att vara där, dricka kaffe och bara slappa en stund. Vi lyssande på lite musik och småpratade om lite av varje, och bara var i varandras sällskap en stund. Skönt.
När jag gick hem så regnade det stora men få droppar, himlen var mörk och magisk och träden lyste gröna.
Ibland fattar man inte hur vackert det är, det man ser, för man tittar inte.
Ibland fattar man inte vad mycket man har, för man tar det för givet eller glömmer uppskatta det.
Denna vackra kväll hade jag ett fint möte med min son.
(bilden är tagen samma kväll men på andra sidan stan, av min väninna som också uppskattar...)
Det är magiskt när det blir så där. Tur att vi hinner uppfatta det de korta ögonblick som blir. Tack för att jag får vara med på din blogg, bästa vän =)
KRAM min vän :)