Hur långsamt kommer man längst?

Jo min pappa fyllde ju jämt den 1 juli.
Jag och sönerna åkte ner de 50 milen, över dagen och firade honom.
Jag träffar honom, och mamma och syrrorna och deras barn bara en gång/år.
Mina söner har inte träffat dem sen de var i tidiga tonåren och nu är de över 20.

Det var en härlig dag med god mat, och fika och prat och surr.

Douglas, Viktor, Pappa och Johan.


Syster Ewa, och hennes Julia, Jill. Lille Leo, deras kusin och tjejernas storebror Jack.


Mamma på pappas balkong.


Mellan kaffekopparna och diskningarna så gick vi en promenad i omgivningen där ute i Saltis.
En helt undebar solig och skön dag. Det var verkligen inte igår, som vi träffades allihop! Det har aldrig hänt faktiskt.
Jag är jätteglad att vi åkte, att det blev av och att alla var där (utom deras kusin Jim som var upptagen)



Viktor och Douglas med lille Leo (syster Bias son.)


Leo och Douglas barfota i vattnet.


Viktor, Douglas & Julia och Jill.


Jill, lille Leo och Douglas.


Lite häng och släng i lekparken var inte heller fel.
Inte ofta man är där numer annars.... ;-)


Douglas och min syster Bia.



Viktor leker med Leo, Douglas i bakgrunden.


Ja de var den resan, jag hoppas det blir fler.
Det GÅr ju att ta det över en dag eller två, bara man ger sig iväg.


Jag och sönerna. Och lille Leo.

Nästa gång då blir det väl mamsens tur, hon blir 75 i vinter.

:-D