Ett Nej är också ett Ja...
Om jag säger "Nej" till andra/annat så säger jag "Ja" till mig själv.
Varför skulle inte jag själv vara så pass intressant att jag säger Ja till Mig själv?
Att jag väljer min egen tid, istället för att ge den till någon som frågar?
Varför skulle inte min lust vara lika viktig som någon annans vilja?
Ska det vara så svårt att ta mina egna beslut, över mig själv, och stå för dem?
Utan att snegla på vad jag tror – att andra vill eller förväntar sig av mig?
Jag har nog gjort mycket så i mitt liv…
Utan att ens fundera, värdera, eller ens tänka tanken:
Vill jag det här?
Det är ju banne mig som att stå i kassan i affären,
och släppa fram den som står bakom, så den får gå före mig.
För det kvittar liksom. Och sen släpper jag fram ytterligare en till.....
och en till.
Det blir liksom aldrig min tur....
Jag säger härmed Ja till mig själv från och med nu!
Det är den Uppgiften jag fått att jobba med.
Intressant! Men också sorgligt….fast på tiden!!
Hahaha, lite så här fakiskt ;-)
Det är faktiskt inte så sorgligt för det är som du skriver du säger ju JA till DIG SJÄLV! Därmed kommer du att må mycket bättre =)
> Catrin: Jaaaaaaaaaaaaaaa det gör jag! Jag säger JA! Fast det sorgliga är ju att jag glömmer bort det så fort. För det kvittar om jag "släpper fram nån i kassan".... Ska lära mig att TA min plats i kön OAVSETT vad :P
Kram på dig :)
Ja....mina termninalisar äääär lite överdimensionerade. ;-)