Hur långsamt kommer man längst?

Jag kände mig stressad på jobbet.
Jag skyndade mig att laga mat tillsammans med Douglas enligt överenskommelse.
Jag slängde i mig maten.
Jag skyndade mig iväg för att öppna ett möte då hon som skulle göra det fick förhinder.

Det var lugnt och stilla på mötet.
Ingen kom.
Men någon kunde ha kommit, så därför var det viktigt att någon öppnade.

Jag fick en stund för mig själv och mina egna tankar.
Det var skönt.

Sen på Konsum köpte jag äntligen dammsugarpåsar, universalpåsar dock, men ändå.
Jag hittade även såna där vita sladdklämmor med självhäftande tejp på baksidan.
Nöjd, lugn och samlad åkte jag hem
och Douglas dammsugade sin igendammade dator-fläkt m.m. enligt överenskommelse.

Jag kunde inte bestämma vilka sladdar jag skulle börja fästa - de från modemet till mitt rum,
eller de från modemet och genom hall och kök in till Dogges rum.
Eller om jag skulle dra dem igenom vardagsrummet istället kanske....

Det blev den korta biten in till mitt rum.
Snyggt blev det, och jag kände mig stolt över mig själv.

När jag skulle uppdatera statusen på facebook om min bedrift, så kom jag inte ut på nätet!

Jag tryckte in alla sladdar och modem-ändar i dator och uttag.
Inget hände.
Jag klickade upp ikonen nere på bildskärmen och det såg ut som att jag skulle vara ansluten.
Jag startade om datorn och provade igen.
Inget hände.

Jag kollade alla sladdar igen utan nåt resultat.
Jag tryckte upp ikonen igen men råkade då trycka på en knapp som det stod "inaktivera" på - och den försvann helt. Jag ropade på Douglas som fixade och testade men inget hände.
Jag blev lite besviken, ja nästan förbannad!

Dogge skulle ju klippas, det hade jag glömt.
Kl 22:30 satte jag igång med frisörsverksamheten,
jag hade ju ändå sovmorgon dagen efter så det var väl ok....
Jag klippte mig i fingret, så blodvite uppstod.
Sonen blev nöjd med frillan.

När han lite senare slängde in katten till mig, sa "gonatt" och skulle stänga till dörren så gick det inte.
De där förbannade sladdarna som jag så snyggt fäst med den självhäftande tejpen tog emot!

Nån gång emellanåt, inte jätteofta alls, så händer det att jag känner mig som en jädra "looser".
Det här var en sån dag.

Jag kände mig lite lessen och hopplös men somnade snart till min CD-skiva med soft musik,
trygg ändå med vetskapen att morgondagen skulle bli bättre.


Bilden har ingenting med blogginlägget att göra, men jag tyckte den var rätt fin...
Svarta rakryggade svampar som skiter i att de är eländiga, de står där så stolt och rakryggad ändå.
....Inte några loosers där inte......
och vips så passade fotot hyfsat till inlägget ändå ;-)