Hur långsamt kommer man längst?

Jag är så glad över....en massa.
Vet inte vad jag ska säga men jag känner mig tillfreds med mitt liv.
Trots att jag "är nere i kolkällaren och gräver" nån gång då och då, men vem gör inte det?
Det är väl så det är, Livets Berg-och dalbana på nåt sätt.
Man rör sig iallafall framåt hela tiden, så man inte växer fast....

Senast ikväll var det en kollega jag som frågade mig om jag trivs i lägenheten där jag bor,
typ granne med jobbet.
Blir förundrad över att så många frågar mig om det.
Och varje gång så känner jag verkligen att jag trivs sååå bra.

Huset har gjort sitt, mitt gamla liv har "ömsat skinn" och det nya har tagit över.
Allting är som det är menat att det ska vara.
Just nu. Och så är det hela tiden. Tillit, typ ;-)

Och tacksamhet hjälper också till,
att få en att känna att man faktiskt har en räkmacka att glida på.
Fast man missar det ibland för att man inte ser det,
för att oron, tankemonstren och rädslorna gör att räkorna härsknar....
.....Men herregud vad får jag allting ifrån?!
*gapskrattar*

Så här bor jag och blir man inte lite avundsjuk så säg?
;-)

På bilden häruppe har jag mitt jobb - Eon-huset.

Hitanför på bilden ligger själva stan med gågatan, butikerna och fiken.

Till vänster                                              Till höger


Man säger ju att det inte finns några dumma frågor  men ibland undrar jag om det inte är en lite dum fråga de ställer till mig - om jag trivs där jag bor.
De är säkert bara avundsjuka ;)
*fniss*