Min lärare Wiggo...del 1
Jag skulle blogga om lille Wiggo som jag följt från födseln och som nu snart är 4 månader.
Mina vänners lille kille är helt bedårande!
Mötena med honom är magiska för mig, och jag förstår inte själv hur det kommer sig.
Jag menar jag har väl sett barn förut. Jag har två egna, vuxna iofs, men ändå.
Och barn har väl funnits både här och där i mitt liv på olika sätt,
så det är ju inget nytt under stjärnorna...
Men det är nåt speciellt med Wiggo...
Jag har inte förstått riktigt vad ännu, men det känns så starkt!
Det är nåt som jag tydligen ska lära mig om mig själv, och jag är visst redo nu.
Och han är min lärare.
Jag känner en stor tacksamhet...
till Wiggo, till hans föräldrar,
och till Det som Sker.
Jag känner att jag blir berörd nu när jag skriver....
För det handlar om mig.
Och han väcker upp mycket i mig som jag tror att jag behöver se igen, som jag har glömt.
Jag hoppas att jag ger något tillbaka till honom också.
Det här får bli Del 1.
Fortsättning följer imorgon.
Jag och min lärare...
Det blir lite kontrast att ha sin "minsting" på 20 år och krama en bebis på 4 månader :)
Vilket underbart inlägg Gunsan!
Behöver jag säga att jag sitter här snyftar med affekt inkontinens....
Tror att Wiggo lär sig en hel massa av dig...., ni är som gjorda för varandra, snacka om win-win-situation ;-)
Vi är glada att du finns!
Tjenixen,nu tittar jag in och inflikar med en liten kommentar...Visst är han speciell,lille Wiggo,söt som få och oftast gla'.Han kom till världen oerhört önskad och efterlängtad...och han kom av en anledning och det är väl bl.a. för att han ska lysa upp tillvaron för oss.Jag är glad för att han har dig "Tant G",du verkar va' en klok och reko människa så om du har något att lära av honom och han kan va' till hjälp så kör hårt....;-)
Hälsningar Wiggo's Moster Susanne