Ett "Ja" för mycket...



Det var grillfest på jobbet idag.

Vi var en 20-30 stycken hungriga kollegor som samlades på baksidan efter stängningsdags.
Grillarna tändes och ett par masterChefs turades om med grillhanteringen av hamburgare och spännande korvar,  och till det fanns både lätta och tyngre drycker av olika slag.

Det surrades och skrattades, och kastades frisbee och det kändes trevligt på ett enkelt sätt.

Ett par timmar senare bjöds det på kaffe och fikabröd och i samband med det
så dök frågan upp hur det skulle gå med ansvaret av stängning och låsning av byggnaden.
Jag som skrytit med att jag bor så nära, erbjöd mig att jag kunde se till att grillar och stolar och sopor flyttade in,
och att dörren låstes och det ser städat och fint ut utanför tills imorgon.
Något kunde jag ju bidra med, tänkte jag.

Kvar blev ca 15 stycken partyprissar
som inte verkade ha för avsikt att gå hem på ännu ett par timmar,
och ett par av dem var kollegor från annan ort som tyckte det var extra trevligt att vara här.

Jag fick hjälp av ett par kollegor att bära in de stolar som stod tomma
och borden och styrde ihop lite.

Jag gav mitt telefonnummer till en kollega och instruerade henne att ringa mig
så FORT som de började ge sig av, och själv gick jag hem, trött och nöjd.

En timme senare gick jag dit igen,
jag hade ju ändå blivit ålagd ett stort ansvar av att se till detta med säkerhet och ordning.

Jag kände mig som Vuxen-På-Stan, plockade undan tomburkar,
satte mig ner och umgicks en stund, så gott det nu gick med de här "glada hattarna",
men efter det började jag pekade med hela handen, sätta lite ultimatum,
styra upp och organisera:

Jag gick med på att de 7 "glada-hattar" som nu var kvar kunde få behålla varsin stol,
men att de skulle ställa dem mot väggen sen,
och jag skulle nu låsa dörren, oavsett deras böner, övertalningar och tramsiga hot.

Jag skakade hand, kramades och skojade till det men med mycket fast hand och gott hjärta,
och med beslutsam ton såg jag till att alla var nykissade,
innan jag låste byggnaden inifrån och gick ut genom stora entrén
och 15 sekunder senare var jag hemma igen.

Har man sagt "Ja" till en uppgift får man se till att slutföra den.

Respekt!

;-)



Kommentarer
Postat av: Carina

Ajm impräässsd :-D Kram påre!!

2010-06-03 @ 07:21:23
Postat av: Gunsan

Carina: Säääänk jo ;) Kram!

2010-06-03 @ 07:27:31
Postat av: Tessa

Det gjorde du bra Gunzan :-D

Postat av: Gunsan

Tessa: Tack, jag utförde med mission och somnade nöjd ;)

2010-06-03 @ 22:23:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback