Hur långsamt kommer man längst?

Ikväll var det 12-Stegsmöte igen.
Jag mår alltid bra när jag kommer därifrån.
(Även "bra" dåligt, ibland..)
De människorna som går dit går dit för sin skull.
Och jag går dit för min.

Det känns som ett enormt förtroende att få ta del av de här människornas inre,
deras tankar och känslor.
Utan att det är deras syfte så delar de med sig till mig. Utan att de vet vad.
Jag tar till mig det jag vill, och låter resten vara.
Alltid är det nånting som nån säger, som är precis det jag behöver höra, just då :)

Jag delar med mig av mig själv. För min skull.
Och de tar det de vill, och lämnar resten.
Ge och ta.

Öppenheten, ärligheten och tilliten gör en hoppfull och stärkt.
Och ödmjuk.

Jag är enormt tacksam för det här Programmet
och vad jag lärt mig och vuxit genom det,
och de människor som delat med sig av sina erfarenheter, styrka och hopp genom åren.

Upptäckten jag gjort senaste månaderna.....
är....att det fungerar "ute i Världen" också!!

....om man vågar vara öppen och ärlig och visa vem man är.
Det gör banne mig att människor möts
- och med risk för att verka blödig eller fjantig -
så känner jag så mycket värme och kärlek överallt!

Jag upplever fantastiska möten varje dag - kan vara mina söner, deras kompisar,
kvinnan på banken, vänner, jobbarkompisar
eller vattenverkets kundtjänst.

Det kan inte bara vara i mitt huvud, som jag upplever det så här.
Det måste vara i mitt hjärta!

:D