Hur långsamt kommer man längst?

Jag satt i receptionen idag, istället för i telefon.
Det är skönt, man kan jobba lite lugnare och i egen takt.

Strax innan jag skulle hem så säger en kollega som gick förbi, att jag såg så lugn och harmonisk ut.Jag smakade en liten stund på det, kände efter och det kändes som att under yttre lugnet tickade en bomb....

Jag tror att jag balanserar på det berömda...

Jag har tre dagar kvar att jobba innan julledighet.

Det är som att jag håller ihop mig själv, fokuserar för att snart gå i mål.
Då får jag vila.

Jag har ett jädra stim av oavslutade planer, tankar, frågor, göranden och måsten,
som jag inte har koll på vilka de är.

Känns som att simma bland hajar.
Hur länge klarar jag mig utan att de sliter mig i stycken?

Ikväll
ska jag ta
ett A4-papper
och skriva ner
alla lösa trådar

så kanske jag får bort hotbilden som jagar mig....



På nåt vis så vet jag ju....att när jag ger upp och kapitulerar så får jag hjälp.
Allting löser sig så varför i h*lvete kör jag i ytterfilen fast jag vet att det är farligt?!

(Tavlan målade jag -95. Det är femton år sen. Varför hamnar jag här med jämna mellanrum?)

*plockar ilsket och bestämt fram ett A4-papper och en penna för att göra listan*