Hur långsamt kommer man längst?

Jag tycker det är lite mysigt att baka och greja inför julen.
Det är lite terapi, tid för mig själv, koncentration och skapande i ett.
Mindfulness...

Jag har precis gjort hallongrottor och ökensand medan min son sitter i rummet bredvid köket och slänger ur nån fråga eller kommentar mellan varven för att liksom "connect-a" med mig.

Det var när jag hörde honom spontansjunga nåt om att "julen är mysig", medan han samtidigt dödade några på nåt dataspel tillsammans med hans kompisar på webben, som jag kände att det är helt okej att stå i köket.

Det är nån grundtrygghetsgrej tror jag.
Grabben är 20 år och mår gott när jag bakar.
Granen är klädd, röda ljus brinner här och var, TV:n mumlar för sig själv i vardagsrummet.
Det känns varmt och gott och hjärtligt här.

Han och hans bror kommer fira jul hos deras pappa och hans fru med deras släktingar och familj. Det känns bra, att de får en jul med mycket människor och mat och liv och rörelse.

Själv hade jag sett fram mot en mysig julafton i mitt egna goa sällskap.
Tänk själv:
- soffan och TV:n med massor med program,
käka det man själv vill av julmaten som man själv tycker om,
mysbrallan, raggsockor och Aladdinasken för sig själv och lite julmust.
Zeunerts såklart.
Glida runt som man vill och dra en hårdmacka framåt kvällen med kalvsylta och rödbetssallad.
Va?!
:-)

Nämen hur skönt skulle det inte vara!?
Och det är därför det är okej att ta in granen den 3:e advent och småmysa med glögg och peppisar i god tid innan julafton. För att få njuta av den i små dagliga portioner så man inte missar den i stressen där ute och vips är den förbi!!

Jag har iallafall blivit bortbjuden till goa vänner för att äta och fira jul tillsammans.
Jag ser fram mot det.

Julen är himla mysig! Om man tar det med fattning och som man själv väljer.

Nu ska jag göra kulprovet på Brytknäcken i köket medan min son slåss med bossen och umgås med sina nörd-vänner ;-)