Hur långsamt kommer man längst?

Det var ljust imorse kl 6 när jag gick hem från jobbet.
Solen var på väg upp och fåglarna kvittrade.
Även fast det ligger snö kvar vid älvkanten så känns det att det är vår på gång.

Jag käkade frukost och satte klockan på 15:00 för att få mina 8 timmars sömn.
Jo, tjenare - 5 timmar sov jag sen gick det inte mer.

Jag låg och drog mig nån halvtimme
men sen gick jag upp och slängde igång en makaronipudding
och planen var att måla plankan till kattstegen och ev. byta till sommardäck.

Medan maten stod i ugnen gick jag ut på stan och tog en fika med favvo-Wiggo och hans mor,
morbror och flickvän. (Flickvän? Om man är 40+...jaja)

Jag gjorde några andra ärenden också och insåg lyckligt att jag är stadsbo
och kände mig som ett barn på julafton - att jag har tillgång till allting!
Stan är min!
Alla fiken, möten med människor, älven, parken
och nära till affärer och jag behöver ingen bil.

Härlig känsla, och det är vår och det bästa har vi framför oss!
*ler lyriskt*

Jag är jätteglad för min lägenhet, mitt nya liv, att saker och ting ordnar upp sig.

Vet inte hur jag ska uttrycka mig riktigt.....
...men ibland när man mår riktigt pissigt så kan det vara svårt att hantera de känslorna...
men banne mig -
när man mår så in i baljan bra så hjärtat svämmar över av små och stora saker,
vardagliga grejer som stora mirakler
...så är de känslorna också svåra att hantera ibland...
Det blir så stort och maffigt så det är svårt att ta in...

*saknar ord*