Hur långsamt kommer man längst?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Tillit, det är grejen det!

Jag får det bekräftat lite då och då, om jag bara är vaken för att se det.
Men man behöver ta de fotsteg man kan och sen lämna över,
med en stark tillit till att allt är i sin ordning och kommer bli som det ska vara.

Som ikväll t.ex.

Min dag började vid 8-tiden imorse med frukost och en lugn stund
fortsatte uppe i huset med att fylla saaben med 26 speglar från en gammal spegelvägg,
ett hörndataskrivbord i delar, en gammal sänggavel, säckar med pelletsförpackningar i plast
och en del trävirke, järnskrot, batterier, färgburkar och en massa annat.
Jag fick hjälp av en granne och bilen fylldes upp.

Sen rengjorde jag badrummet och spegelskåp och tak och väggar
och körde hem igen.
In och duschade, käkade och for och jobbade.

Men jag grämde mig över ormarna....
hur fanken ska jag göra med dem.

Men jag har tillit...

Jag facebookade och slängde ut frågan om nån var intresserade av dessa allergivänliga djur.
Och banne mig så fick jag gehör som ledde till ett telefonsamtal
och imorgon så får jag ställa in ormar och hela kitet hos killen på akvarieaffären!
Med en Till Salu-skylt på där på plats!!

Va?!

En dag innan överlämnandet av kåken!

Ska fnula lite på huuur jag ska få dit dem...
men det kommer säkert ordna sig.
Det är jag övertygad om.

Tillit, det är grejen det.

Nu är det gonatt, för klockan ringer i ottan och då bär det iväg med sabben till tippen.

*andas lätt*