Hur långsamt kommer man längst?

Jag blir alldeles lycklig mellan varven så jag undrar om det är normalt.

Idag sov jag till 14-tiden och vet att jag inte ska jobba förrän kl 22.
Det finns ingen stress, ingen tid att passa utan jag Äger Dagen.

Det är en konst att ta hand om sina dagar också
och det är nog det jag ska lära mig nu.
Jag behöver nog de här stilla perioderna med mig själv
efter allt som varit senaste månaderna.

Jag trivs jättebra i lägenheten,
och börjar känna mig hemma med omgivningen också.

Var till tvättstugan i huset bredvid nyss,
och jag känner mig så vuxen och fri..
....på nåt sätt...
ungefär som när man flyttar hemifrån och allt är nytt och mitt eget, liksom...

Det är vår i luften, solen värmer, grönt gräs är på gång,
vacker utsikt över älven och människor som är på väg....
Ja, det är härligt!

Kattstege-projektet som känns viktigt men motigt,
har lossnat lite nu.

Jag hämtade plankan jag fått av en kompis,
och köpte en burk färg som matchar både huset och katterna ;-)
och jag får saker att hända.

Nu ska monterings-lösningen få mogna lite för jag vet inte ännu hur jag sätta fast stegen riktigt än.

Men jag känner mig nöjd med mig själv,
tacksam över skiftgången jag går på i 5 veckor till,
och jag njuter av varje dag.

Det ska vara gott att leva.
(Fast även solen har fläckar och jag har svackor;)


* En Mindfulness-bild från Rotsidan för nåt år sen *

Hav och himmel, renhet och stillhet....