Hur långsamt kommer man längst?

Lördagkväll och jag är på väg till sängen. 21:30.

Det är som att jag har jobbat på övertid senaste månaderna.

Kom att tänka på bilden med åsnan och moroten - jag knatar på i tron att snart så kommer jag få den, moroten eller i mitt fall återhämtning och balans.
Men det händer inte.

På kvällarna när jag är på väg till sängen med mina egna tankar, så kommer det en liten sorg och ensamhet över mig...

Antagligen så är det först då som det blir tyst i min omgivning och i mitt huvud, och först då hörs den lilla inre rösten som är Jag. Som jag inte tagit mig tid med.
Jag har bara kört på, tryckt undan den eller helt enkelt inte uppmärksammat den
i vardagens brus av alla måsten, tider att passa, alla möten med människor och
åtaganden och vuxenbitar....

Hur mår jag egentligen?

Mitt i detta har jag också mötts av Kärlek och Värme från människor....som jag inte förväntat mig det av.
Det gör mig väldigt, väldigt glad och varm... och levande!
Det värmer mitt hjärta så det svämmar över!!

Men....varifrån kommer sorgen sen?

Jag ska krypa ner i sängen nu,
skänka varma tankar till er därute
och sen vara tyst och lyssna till rösten inom mig.