Hur långsamt kommer man längst?

Igår var det ner som en pannkaka men idag upp som en sol.
Fast jag tror inte molnen är så långt borta...
Man får njuta av ljuset då det lyser.

Igår var det rena misslyckandet med migrän som stoppade min framfart och planer för dagen.
Efter en snabb kapitulation sov jag bort större delen av torsdagen.

Idag var jag precis motsatsen -
öppen, glad, alert och trivdes i sällskapet av mina kollegar...ja, jag har väl knappt nåt sällskapsliv än dem ;)

Konstigt att det kan vända så... för mig är det nog så.
Det är liksom tungt att vara nere i kolkällaren och harva,
så jag vill inte vara där för länge, utan reser mig hyfsat snabbt igen.

Problemet är nog att jag tror jag är på bana snabbare än jag är.
Så nu ska - ska - ska jag ta hand om mig själv!

* * *

Jag ska inte inbilla mig att jag är pigg som en 25-åring och inte heller att det är ok att inte fylla på sin Energi.

Jag ska inte inbilla mig att det är lättare att lyssna på nån annan, utan först lyssna på mig själv.