Hur långsamt kommer man längst?

Jag har haft lite bloggtorka ett tag.
Visst, jag har skrivit om min träning men det är ju nåt annat.

Eftersom att jag gått på skift nu sen ett par veckor sen (eller är det bara en vecka??.......)
så blir jag lite dagvill.
Jag kom hem häromdagen och när jag inte såg nån middag på bordet,
(ja vi har styrt upp det så att sönerna fixar käk vissa dagar, fantastiskt va;)
...så kläcker jag ur mig:
-"Men vad har hänt?! Det är ju tisdag och det är ni som har maten idag!!"

Viktor svarar lugnt:
-"Men mamma det är ju lördag."....

Lördag och söndag är mina dagar.
*ops*

Ja så kan det vara. Lite förvirrat. Fast det gör inget, för det blir en lugnare lunk om dagarna.
Jag gillar det. Jag hinner vara mer med mig själv än annars.

Frukosten idag intog jag i soffan med pyjamasen på, zappade lite på kanalerna och myste bara.

Det där hysteriska studsandet ur sängen när klockan ringer runt 6-tiden annars,
och de väl intränade rutinerna som får en att vara lagom stressad när man kastar sig in på jobbet
för att logga in i tid och sen djupandas några minuter med en automat-kaffe....
- det slipper jag nu.

Nu är klockan 11 och jag har ingen brådska.
Ska ner på stan en sväng innan jag glider in på jobbet på ett avspänt.

Imorgon är jag ledig, en vanlig onsdag mitt i veckan.
Kvalitets-tid, egen-tid, fri-tid.

Shåpp, nu är det lite uppstyrning och en tandborste,
om det inte är upptaget i badrummet...