Hur långsamt kommer man längst?

Vete hundan hur såna här dagar blir till, men det känns nästan som det gått flera stycken...

Jag var ledig idag, och klev upp i vettig tid, tror jag.
Hade som mål att verkligen inte göra någonting för nån annan än mig själv.
För jag behöver det.
Jag är rätt överbelastad. Av mycket...

Planen var att gå ut i Naturen (trädgården är också en bit Natur) och kratta undan lite löv.
Innan snön kommer.

Jag hann med lite grann på framsidan och sen kom en kompis och hälsade på.
Jag sa att hon fick vara här i 30 minuter sen ville jag vara själv.

Jag har sagt till henne att jag är Nära Väggen och behöver samla ihop Kraft.
Det är skönt med såna vänner som inte blir sårade för att man säger vad man behöver.

Sen vet jag inte vad jag har gjort.....men efter middagen så somnade jag i soffan.
Det var skönt. Superskönt.
Riktig koma, gick inte att stoppa den sömnattacken.
Jag överfölls av den och det är en skön känsla.
Bara att åka med. Helt maktlös. Noll kontroll.


Ett par timmar senare så var det karateträning i 1,5 timme och jag blev supertaggad efter det!
Pigg, glad, positiv och fylld av Energi!

Nu har det gått ytterligare några timmar sen jag kom hem och jag är hur pigg som helst...
Klockan har passerat midnatt för ett bra tag sen.

Den här måndagen känns hur lång som helst, på ett bra sätt.

Nu ska jag iallafall krypa ner och drömma sött...

För mitt huvud säger att jag behöver vila, men kroppen fattar inte det.
Så vi lyssnar på huvudet.

Ledig, oanvänd dag imorgon.
:)



Tänk att man kan bli så pigg och lyrisk av lite stryk *s*