Jag tycker lite synd om mig själv...

Efter att ha jobbat några timmar idag, så försvann synen ett par snäpp,
mitt i ett kundsamtal!!
Jag lyckades avsluta lugnt och fint
men fick be min kollega att registrera ärendet och sen logga ur mina grejer.
Det var bara att gå hem.
*suck*

Det var tolv år sen jag hade de här skiten.
Jag fattar att det beror på stress och för mycket att rodda med.
Jag har ställt mig själv sist i kön, liksom...

*suck*
Först synbortfall och sen domnar jag bort i halva kroppen.
Tungan sluddrar och jag hittar inte ord.
Afasi. Förstår inte vad folk säger.
Overklighetsuppfattning.
Ångest.

Jag lyckades ta mig hem och dök ner i sängen.
Sovit 4-5 timmar.
Alla försymptom är borta nu och jag känner mig ok igen.
Förutom huvudvärk och trött och långsam...


Min chef sa till mig, innan jag for hem....
...att livet ska vara som en trehjuling....

- ett hjul är Jobbet, och
de andra två är Familjelivet och Tid för mig själv.

När jag lagt mig och släckt ner, så dök hennes ord upp igen -
-"Hur mår DU, Gunilla?.."

Då brakade det....
....tårarna rann och allting kom över mig...

...kamp, ledsenhet och sorgsenhet
täpper banne mig igen huvudet
och jag blir sjuk om jag inte släpper ut det...

Känns liiite bättre nu...





Kommentarer
Postat av: MariaML

Hej vännen, hoppas att du mår bättre idag. Bra att du skriver av dig skiten. Kramen :)

2009-11-20 @ 10:09:50
Postat av: Anonym

folk kallar mig en wannabe... är jag det?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback