Hur långsamt kommer man längst?

Har klivit på skiftgången igen. Den som infinner sig var 17:e vecka.
Sovmorgon idag.

Jag klev upp strax efter 9 och tog en långsam frukost.
Ingen stress alls, för jag börjar jobba kl 14.
Jag och min kollega kommer campa ihop i 5 veckor nu, med både nattpass och tidiga morgnar.
Bäst är de lediga dagarna som infaller mitt i veckan!
Det är lyx!
*hummar lite eftertänksamt*

Näe......... det borde banne mig vara självklart!!
Att man kunde få ta vara på dagarna själv, sitt eget liv, och bestämma över det själv!
Inte låta sig styras av någon annan som talar om för mig när jag ska vara ledig eller när jag ska jobba.

Fast å andra sidan...........det är ju så det är för de flesta. Faktiskt.
Om man inte är lösningsorienterad....och öppen för annat. För det finns ju de som är det.

Men om man nu måste infinna sig på sin arbetsplats, för att kunna betala sina räkningar i slutet på månaden, resten av livet, fram till pension,  så är det ju bra att det är en trevlig arbetsplats man är på.
Och att man har bra arbetskamrater, för de umgas man ju faktiskt mer med, än med sin familj och vänner.
Jag har bra vänner på min arbetsplats.
Och en fantastiskt placerad arbetsplats, mitt i det vackra landskap som jag lever och arbetar i.
Med mina arbetskamrater.