Hur långsamt kommer man längst?

Ibland tror man att man är så eftertraktad och att man finns i folks tankar för jämnan.

Jag stod häromdagen inne på hälsokostbutiken för att titta efter en vettig present åt ett födelsdagsbarn.
Eller barn och barn...kvinnan fyllde 43!

Nåväl, inte en kotte förutom jag och biträdet var där inne i den stillsamma, behagliga butiken,
då jag plötsligt hör det bekanta ljudet: *pling-plong* och jag fibblade lite viktigt
efter min mobiltelefon i fickan.
Innan jag fått upp mobilen så *pling-plongade* det en gång till
och jag greppade ivrigt efter telefonen, fick fram den och letade febrilt efter sms:en.
 
Fanns inga.

När jag förvånat tittar upp ser jag att två damer kommit in i butiken och en tredje är på väg in,
och då kopplar det - det där *pling-plongandet* kom från dörren då de klev in.

Jag kände mig lite fånig.
Nästan så jag blev lite rosa-färgad om kinden.

Jag gick ut därifrån med ett ayurveda-te i presentpapper till min födelsdags-väninna
och låtsades som att min besvikelse över tomma sms inte berörde mig alls...

Jag har ändrat sms-ljudet på min mobil.