Hur långsamt kommer man längst?

....som ingen nästan ville äta upp! För den var så fin!
På min födelsedag så hade min iblandbo gjort denna skapelse.

Vi som var där, satt och tittade en stund med en tår i ögat, nästan... så vackert!
Sen högg vi in med drägglande mungipor och glupska läten.
Jajamän!

Jag hade gjort en Dumle-och BananPaj också, men jag glömde fota den.
Tror att den finns med på iblandbons kamera. Så den kommer på bild snart.
Med själva receptet!

Njöt mest av hela tillställningen,  jag blev uppvaktad och det blev en lång trevlig kväll och jag kände mig så tacksam och glad att jag har så underbara vänner.
Vänner är viktigt!

Min iblandbo servade och fixade och utan honom hade jag inte haft en sån njutbar födelsedag heller.
Det känns bra när man är två.
:-)

Han fyller rätt jämnt nästa år, så då får jag stå för assistaaansen och han får njuta.


*gäsp*
Sent för gamla människor att vara uppe så här sent.
Jag skriver mer en annan dag.

Lev väl!